Rainbow- Onsdag
hur börjar man ett inlägg om det här!?
Det är så overkligt och sjukt.....att det kan hända, det ska inte kunna hända!!
Är väldigt glad att jag var ledig igår, på något sätt slipper man ta den hårda smällen då, att vara mitt i kaoset. Men det blev ju ändå en mindre chock när man gick in på aftonbladest hemsida och såg bilden på ett kraschat rainbow med panikslaga människor. Hur kan detta hända?
Det första jag brukar se påväg till jobbet när jag går från bilen på södra parkeringen är Rainbow köra, den är ju precis där och låter ändå ganska mycket.,...ett swiiiiich ljud när den drar runt. Och många gånger om jag har varit osäker på om parken har öppnat när jag börjar ( berget öppnar senare, och jag blir alltid förvirrad av alla dessa olika öppningstider) har man kastat ett öga mot rainbow och konstaterat...jaa parken är redan öppen!
Det är min arbetsplats vi pratar om nu, en attraktion har störtat ner i makren, jag är attraktionsförare, hur kan jag inte känna mig träffad. tankarna snurrar ju. Det kunde lika gärna hänt mig som någon annan. vad hade jag gjort om det hade hänt mig? hur hade jag reagerat? vad gör man när en jätte maskin på flera ton störtat i marken?
Media intervjuar alla de kommer åt som kan ge dom saftiga rubriker om detta, saker som inte ens är fakta...
av erfarenhet borde jag inte bli förvånad över det som skrivs i vissa tidningar, men ändå kan det inte hjälpas, det sätter sig någonstans lite personligt. Det är inte bara att trycka nödstopp och förvänta sig att man kan häva en olycka som denna. Saker sker på sekunder, i höga hastigheter med stora maskiner. de som jobbade där då har gjort allt i sin makt....människan mot maskinen!
Det lägger sig som ett tjockt moln över hela parken, stämningen är tryckt och tjock på något sätt. Kanske inte bland gästerna, men mellan oss. det pratas...vi måste prata om det, alla ahr ett behov att att få utlopp för sina tankar. På något sätt jag är så himla ledsen. Det är så nära mig....Liseberg blir en så stor del av vardagen under halvåret man jobbar där. Man är där större delen av dagen, i veckor, kör karuseller.så händer något sånt här och allt skakas ur balans.
Jag vill inte att folk ska få fel bild av liseberg, det är säkert. säkrare att åka där än att sätta sg i en bil och köra....och hur många gör inte det dagligen..
Oj vad långt det blev....om ingeting egentligen, bara mina förvirrade tankar..
man blir bara så ledsen...
Det är så overkligt och sjukt.....att det kan hända, det ska inte kunna hända!!
Är väldigt glad att jag var ledig igår, på något sätt slipper man ta den hårda smällen då, att vara mitt i kaoset. Men det blev ju ändå en mindre chock när man gick in på aftonbladest hemsida och såg bilden på ett kraschat rainbow med panikslaga människor. Hur kan detta hända?
Det första jag brukar se påväg till jobbet när jag går från bilen på södra parkeringen är Rainbow köra, den är ju precis där och låter ändå ganska mycket.,...ett swiiiiich ljud när den drar runt. Och många gånger om jag har varit osäker på om parken har öppnat när jag börjar ( berget öppnar senare, och jag blir alltid förvirrad av alla dessa olika öppningstider) har man kastat ett öga mot rainbow och konstaterat...jaa parken är redan öppen!
Det är min arbetsplats vi pratar om nu, en attraktion har störtat ner i makren, jag är attraktionsförare, hur kan jag inte känna mig träffad. tankarna snurrar ju. Det kunde lika gärna hänt mig som någon annan. vad hade jag gjort om det hade hänt mig? hur hade jag reagerat? vad gör man när en jätte maskin på flera ton störtat i marken?
Media intervjuar alla de kommer åt som kan ge dom saftiga rubriker om detta, saker som inte ens är fakta...
av erfarenhet borde jag inte bli förvånad över det som skrivs i vissa tidningar, men ändå kan det inte hjälpas, det sätter sig någonstans lite personligt. Det är inte bara att trycka nödstopp och förvänta sig att man kan häva en olycka som denna. Saker sker på sekunder, i höga hastigheter med stora maskiner. de som jobbade där då har gjort allt i sin makt....människan mot maskinen!
Det lägger sig som ett tjockt moln över hela parken, stämningen är tryckt och tjock på något sätt. Kanske inte bland gästerna, men mellan oss. det pratas...vi måste prata om det, alla ahr ett behov att att få utlopp för sina tankar. På något sätt jag är så himla ledsen. Det är så nära mig....Liseberg blir en så stor del av vardagen under halvåret man jobbar där. Man är där större delen av dagen, i veckor, kör karuseller.så händer något sånt här och allt skakas ur balans.
Jag vill inte att folk ska få fel bild av liseberg, det är säkert. säkrare att åka där än att sätta sg i en bil och köra....och hur många gör inte det dagligen..
Oj vad långt det blev....om ingeting egentligen, bara mina förvirrade tankar..
man blir bara så ledsen...
Kommentarer
Postat av: Sofia
Jag har tänkt på dig! Måste va jobbigt som sagt även att du inte jobbade!! Jag kommer till gbg på onsdag å är några dagar hoppas vi kan ses!! Puss
Postat av: hanna banana, det är ooooord som är braa
hej lungis! jag tycker fortfarande att liseberg är ett hippt tillhåll. olyckor sker ju även om man rollerbladar med hockeyutrustning i sås. I sås för att dämpa fallet. Men sådanna olyckor sker inte ens i 1 procent av fallen. Detsamma gäller lissan bergan. Ni har min röst, still;) Puss bejb!
Trackback