Roadtripp-lordag
alla borde fa uppleva detta landet, nagot av de vackraste jag sett.....ghaaaaaaaa, sprangs snart av alla intryck!
fin hyrbil och go musik, basta sallskapet....ibland ar all sa bra att man far nypa sig i armen!!
Hinner inte skriva mer...
det kommer mera.....
20kg?- Onsdag
egentligen är jag inte alls förvånad över mig själv, det är såhär jag fungerar. Och det är ju faktiskt bevisat att en liten mängd stress ökar prestationsförmågan, jag tror skarpt på det.
Nu är kl snart 01.30 och nu börjar ajg bli klar med packningen och allt annat. tillräckligt klar för att ta en paus och sätta mig framför datorn. På något sätt gick det en aning lättare att packa nu än till australien, kanske har lyckats få någon slags fingerkänsla för detta med at komprimera sin gaderob ner i en liten ryggsäck?!
Så hur känns det nu då Sandra?
Jo det känns bra, tackar som frågar.
Ne men serisöt så känns det faktisk ingenting speciellt, jag brukar inte bli nervös inför resor, det är som att min kropp på instinkt pumpar ut valium i kroppen och jag blir helt seg och bortdomnad....fram tills jag inser att jag inte ens har 10 timmar kvar i landet.
SYDAFRIKA......2 MÅNADER!!!!!
BÖRJAR....NU!!!!
( mer exkat 10.45 imorgon, men kommer knappats kunna skriva NU..när det är exakt 10.45, ni fattar grejer)
Dåtid- Torsdag
Nu är det 13 dagar kvar tills avfärd, planeringen börjar bli klar. Är ändå stolt att jag och Mattis har lyckats få ihop en hel resa på egen hand ( hur allt sen kommer fungera i praktiken har vi ju ingen aning om, men for now känns det bra)
Det är så mycket mer än resan som ska fixas, måste rensa ut alla mina gamla saker. Hittade gamla dagböcker, foton, vykort, smycken, småsaker....MINNEN!! jag satt i timmar och log för mig själv när jag rensade ut allt och hittade gömda skatter.Känslor och tankar hos mig själv som 14:åring är så härligt att läsa, hur jag nu kan skratta åt saker som då fick mig at gråta. Att jag då trodde jag var smartats i världen och nu ser tillbaka och inser att jag var naiv och jaaa 14 år helt enkelt. Tänk om man kunde åka tillbaka till sig själv och ge en klapp på kinden och säga " ta det lugnt, det ordnar sig"
Idag kommer Johan hit ( hjärat gör ett litet hopp) Han är fin, lite knas till och från men hur härligt är inte det haha. och hur knas är inte jag ibland...very much om man frågar vissa, lagom om man frågar mig!
Jag kan inte låta bli, borde inte explotera honom på detta sätt men jag sätter mina moral-issues åt sidan en stund.
När johan var liten såg han ut som en ledsen panda/ liten farbror, detta är ett ytterst härligt och sälsynt fenomen som världen borde få ta del av, mycket mycket sött!
(första gången jag såg det koret föll jag ihop i en liten skratthög på golvet, men inget elakt menat jag skrattade med kortet, inte åt det)
Nu tittar jag på när någon lejjad hantverkare murar in vår nya braskamin och snackar om fotbollshulligarner och sex meter höga skorstenar, märkligt folk, hantverkare...